domingo, noviembre 29, 2020

Henry Parland / De "Ideales en oferta"




otoño de 1926 – mayo de 1927

III

Mientras caminaba
había pesada niebla
en torno de mi casa,
una tenaz y congelada niebla.
Demoré largo rato,
esperé a que se dispersara
pero siguió allí
como un monstruo viscoso
en los oblicuos rayos de la mañana

IV

Todos llevamos gafas
aunque tengamos
ojos sanos.
Las llevamos para
no mirar la verdad
sino algo
que es más bello
o más feo:
con frecuencia, más feo

V

La verdad es lo peor de todo
no es ni
fea ni bella
ni blanca ni negra
sino cotidiana
y gris
como la vida
en un agua en calma.


diciembre de 1926 - agosto de 1927

I

En la habitación
un hornillo azul mira fijo
y sueña azules sueños;
una estría de luz
se mece en la pared
y una rama verdinegra
mira por la ventana.

Henry Parland (Viborg, Finlandia, 1908-Kaunas, Lituania, 1930), Ideales en oferta (poemas selectos), selección y traducción del sueco de Roberto Mascaró, Editorial del Gabo, El Salvador, 2015. Basada en Hamlet sade det vackrare (Hamlet lo decía más bonito), poemas completos, Gargantúa Förlang, Malmö, 1992



hösten 1926 – maj 1927

III

Då jag gick
låg tung dimma
kring mitt hem
en bitande och isig dimma.
Jag dröjde länge,
väntade att den skulle skingras
men den låg kvar
som ett slemmigt vidunder
i morgonsolens sneda strålar

IV

Alla vi bär glasögon
också om vi
har goda ögon.
Vi bär dem för
att icke se sanningen
utan någonting
som är vackrare
eller fulare än denna
-vanligtvis fulare

V

Sanningen är det värsta av allt
den är varken
ful eller vacker
vit eller svart
utan alldaglig
och grå
som livet
i ett stillastående vatten.

december 1926 – augusti 1927

I

Ut i rummet
stirrar en blå ugn
och drömmer blåa drömmar,
en strimma ljus
gungar på vägen
och en grönsvart gren
tittar in genom fönstret.

No hay comentarios.:

Publicar un comentario